Ibland känns det som att jag ligger väldigt långt efter. Jag tänker att det finns så himla mycket filmer som räknas som klassiker som jag ännu inte har sett. Å ena sidan så tänker jag mig att jag har en vag lista i huvudet över sådana filmer som jag någon gång måste se och å andra sidan så verkar det bara som att den listan blir längre och längre ju mer film jag ser. En film som jag har tänkt är en sådan film är Apollo 13. Det har känts som en modern klassiker. Såhär i efterhand är jag inte helt säker på varför.
Filmen handlar om rymdfärjan Apollo 13 som ska göra en färd till månen. Uppdraget hamnar i skuggan av den nyligen avklarade månlandningen av Neil Armstrong och vållar därför inget större intresse för omvärlden förän något går fel uppe i rymden och en riktig krissituation uppstår.
Filmen gör en sak väldigt bra och det är att man tillåter sig att flytta fokuset från själva spänningsmomenten och bearbeta saker som tumultet runt omkring händelserna i medier och hos familjer och klassiska teman som den amerikanska drömmen. För helt ärligt så är inte rymdscenerna speciellt spännande. Det är väl ganska rimligt egentligen när ambitionen är att göra en verklighetstrogen film på en riktig händelse. Det blir mest en massa tekniskt dravel och väldigt lite verklig fara som syns eller känns. De bästa scenerna är i stället de där till exempel Tom Hanks roll gör en livesändning från färjan ovetandes om att den inte sänds på tv eller de om hur tryckt stämningen är inom tremannabesättningen.
Det här är en välgjord film som har en del kvalitéer. Skådespeleriet är det inget fel på, inte det visuella heller men det här är inget som tar tag i mig direkt. Jag rycker på axlarna och bockar av den från listan.
Modern klassiker vet jag väl inte om jag skulle kalla Apollo 13, men nog är den en riktigt tät och fin pratthriller. Som dessutom levererar lite intressant bakgrundsinfo om Apollouppdragen och rymdkapplöpningen.
SvaraRadera