The Other Guys (2010)

Vad händer när stadens absolut bästa och coolaste poliser dör och de andra grabbarna i kåren får ta över? Uppenbarligen går allt käpprätt åt helvete.

Will Ferrell är rolig. Inget snack om den saken. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att han är en av de roligaste komikerna just nu. I det här filmen som hanndlar om två misslyckade poliser som får chansen att själva bli hjältar, får han vid flera tillfällen chansen att visa detta. Hans perfekta timing och känslan för att göra riktigt utflippade saker på ett trovärdigt sätt är riktigt roligt. Mark Wahlberg är helt okej.

Det här är en film som har en hel del scener som är riktigt roliga men det är ironiskt nog där som problemet ligger. Författarna verkar ha haft alldeles för roligt åt alla scener som de vill klämma in att de glömde bort att det måste finnas en story också. Faktum är att filmen aldrig riktigt började, man blir bara inslängd i vansinnet direkt och känslan av att inte veta vad som händer försvinner aldrig riktigt. Att man sedan har valt att förlägga själva mysteriet kring någon sorts obegripligt ekonomiskt brott gör inte direkt saken bättre.

Det var faktiskt inte förän eftertexterna som jag upptäckte att någonstans där under allt fåneri så döljer sig ett budskap om att man ska respektera arbetarklassen. Eftertexterna pryds nämligen av olika typer av statistik kring vilka gigantiska löner företagschefer tar ut och så vidare. Ett nobelt budskap helt klart men väldigt synd att det inte alls kom fram i själa filmen.

Men visst finns det roliga tillfällen. Den långa utläggningen om tonfiskar som äter lejon är en av dem. Samtidigt så är det väldigt mycket som inte är speciellt roligt. Sammantaget är intrycket av The Other Guys att jag lika gärna hade kunnat välja ut de roligaste scenerna och bara kolla på dem för sig. Det är inget direkt bra omdöme för jag vill kunna sugas in i storyn och bli engagerad, inte bara se en samling sketcher.