True Grit (2010)

Äntligen, äntligen äntligen har jag gått och sett True Grit. Det har varit nummer ett på listan över måstefilmer ett tag. På pappret var det väldigt mycket en film som tilltalar mig. Det är en nygjord westernfilm, den var oscarsnominerad och framför allt så är den gjord av bröderna Cohen. Man skulle kunna säga att förhoppningarna var höga och därmed också risken att bli besviken. Här är vad jag tyckte i alla fall.

Detta är underbat! Efter att ha gått ut ur biosalongen infinner sig känslan av att jag har sett den bästa westernfilmen som har gjorts på senare år, om man bortser från There will be blood möjligtvis. Handlingen kretsar kring den unga flickan Mattie som anlitar den skoningslöse Rooster Cogburn (Jeff Bridges) för att hämnas mordet på hennes far. De båda kommer även i kontakt med texasbon LeBoeuf (Matt Damon) som också vill åt mördaren av egna orsaker.

Med den här filmen har Cohen-bröderna verkligen dragit på ordentligt och det här är renodlad wester när det är som bäst. Det här är mer än bara en tribute till de klassiska westernfilmerna, det här är rakt igenom en riktigt bra westernfilm som utan tvekan kan mäta sig med filmerna från genrens storhetstid. Vi har en engagernade historia om hämnd, vi har olika viljor som liksom drar intrigen fram och tillbaka och spänningsscener som jag blir helt pirrig av. På det har vi en hel del grymma dialogscener som är precis så som bara bröderna Cohen kan göra och här får skådespelarna verkligen visa vad de går för.

Jag tycker verkligen om att man väljer att kretsa en westernfilm runt en fjortonårig flicka som visar sig vara väldigt tuff. Den debuterande Hailee Steinfeld gör en helt fantastisk skådespelarinsats och jag hoppas verkligen att det här inte är det sista vi får se av henne. Jeff Bridges gör en härligt avdankad och burdus typ och Matt Damon visar återigen att han är mästaren av att spela torrbollar. Samtidigt finns det mer djup än bara de allra tydligaste karaktärsdragen och det är en av anledningarna till att den här filmen är så bra. Varje person är komplex och har sina bättre och sämre sidor. Det är en samling starka personligheter men samtidigt är alla väldigt mänskliga.

Rent tekniskt så finns det heller inget att klaga på. Fotot är fantastiskt och det fungerar väldigt bra tillsammans med den väldigt klassiska musiken. Tycker absolut att Roger Deakins hade varit förkänt av en oscar för det här fotot. Innan jag såg filmen hörde jag lite missnöjda åsikter om klippningen och framför allt det stora användandet av toningar i vissa montage-scener. Jag ser det helt som en smaksak men för mig är det precis lagom omodernt så att det känns charmigt att ha med det i en film som den här.

Det här är verkligen precis i min smak. Det är western precis som det ska vara. Mina favoritfilmmakarbröder har gjort det igen kan man helt säga. Det här är en film som helt och hållet suger dig fast och håller dig kvar. Det är snyggt, nervkittlande, skitroligt, rörande och fantastiskt bra. Framför allt så är den välförtjänt av att kalla sig en western.