The Book of Eli (2010)

I filmväg finns det några saker som mitt pojkhjärta fortfarande är ganska svagt för. Det ena är såklart westernfilmer och det andra är postapokalyptiska filmer. Det ligger något oerhört spännande över känslan att något katastrofalt har inträffat och att mänskligheten måste kämpa för att överleva. Problemet med genren är att det nästan aldrig görs något ordentligt utan att filmerna i nio fall av tio går direkt till dvd-högarna på konsum. Det här är definitivt en av dessa filmer.

Eli (stabilt spelad av Denzel Washington) är en ensam vandrare som har en enda uppgift som han är beslutsam att genomföra. Solen har bränt sönder landskapet och många människor livnär sig numer på plundring och byteshandel. Eli bär på en bok som han är övertygad har kraften att styra upp världen igen. Han får dock problem när den brutale men smarta gangsterledaren Carnegie får nys om hans bok som han själv vill ha för att styra upp sitt imperium.

Jag vet inte om ni har listat ut det än men boken vi snackar om är bibeln. Det här är alltså en film som mer och mer smyger fram budskapet att saker och ting går riktigt illa när religionen försvinner. Lite motsägelsefullt dock när samma bok uppenbarligen skulle kunna leda till ett brutalt gangsterstyre. Kort och gott har vi en bok som är både är lösningen och orsaken till världens problem. Man får tycka vad man vill om kristen moral men det är inget för mig.

Om vi ska behandla själva händelseförloppet så börjar filmen väldigt snyggt med ett långsamt berättande om den ensamma vandraren tillsammans med ganska snygg musik faktiskt som är någon sorts orkestrerad hårdrock. Efterhand tar dock våldet över mer och mer och det blir lite väl blodigt och meningslöst många gånger. Ofta också helt orimliga strider som när Eli vid ett tillfälle står helt stilla på öppen gata och klarar sig utan en skråma trots att han blir beskjuten från alla riktningar. Hur är filmen rent visuellt då? Tja fotot är det gamla vanliga i den här typen av film: grått, grått och lite brunt. Utöver det så har solen fått ta över väldigt mycket och det bestående intrycket är grått och överexponerat. Man hade absolut kunnat göra något roligare.

Det finns dock vissa kvalitéer med filmen som jag inte riktigt hade väntat mig. Sättet som handeln fungerar på är ganska fiffigt och några roliga karaktärer flyger förbi som en mekaniker spelad av Tom Waits och ett visst äldre par som är rejält krutiga. Mest noterbart är dock sluttwisten som jag inte alls var beredd på. Det var en häftig twist som tyvärr inte hade all logik på sin sida men efter att ha läst lite teorier så tycker jag att det var en fräck grej men inte tillräckligt för att lyfta hela filmen.

Det här håller inte helt måttet. Det är underhållande ibland men jag får fortsätta vänta på den där klockrena postapokalypsen som inte riktigt har kommit än.