Hayao Miyasaki är speciell, det får jag ändå ta att medge. Jag tror inte jag är ensam här i Sverige om att ha en ganska sval relation till anime, de speciella animerade filmerna från japan. Konstformen har väl mer och mer satt sina spår här i väst och visst finns det numera en hel del japanofiler i Sverige men för gemene man är det nog inget som man tittar på till vardags. Men nog är det skillnad med Miyasaki. Han måste ändå betraktas som mästaren av det här mediet och med filmer som Spirited Away och Min Granne Totoro har han verkligen blivit stor i hela världen. Hans filmer är underbart vackra med en idérikedom och ett berättarmässigt djup som är svårslaget.
Nausicaä är en av hans första egna långfilmer och på många sätt en mycket mer vuxen och mörk historia än hans senare verk. Det är en dystopisk framtidsvision om en värld som nästan helt har kollapsat. Berättelsen handlar om prinsessan Nausicaä som lever i en avlägsen lite by nära en av de stora giftskogarna som har brett ut sig över världen. I de här skogarna lever stora träd och gigantiska insekter som inte är att leka med. När två krigslystna nationer försöker bränna ner skogarna måste Nausicaä stoppa vad som kan komma att bli världens undergång.
Det är svårt att hänga med i svängarna ibland i den här storyn. Det är en ganska komplex värld som byggs upp och ibland är det inte lätt att hänga med på vem som håller på vem. Bortser man från de sakerna så har dock historien väldigt mycket att ge. Världen är väldigt fascinerande och i den ligger ett väldigt starkt miljöbudskap som klingar lika väl nu som då samtidigt som det har sin egna orginella twist.
Bilderna är som vanligt otroligt vackra. De stora landskapen och det fantasifulla växtriket i sig är väldigt underhållande att titta. Tillsammans med de häftiga scenerna när Nausicaä flyger runt på sin glidflygare kommer också världen helt till sin rätt. Dock kan jag tycka att upplevelsen hade kunnat förstärkas ytterligare om ljudarbetet hade varit mer påkostat. Filmen består av väldigt få ljud och det sätter sina spår tyvärr.
Det här en något mer mörk film än vad man kanske är van vid att se utav Miyasaki men det är verkligen inget negativt och jag tycker absolut att filmen fungerar för en bred publik. Rent tekniskt märks det ibland att den har en hel del år på nacken och berättelsen blir lite väl krånglig ibland men har man överseende med det så är det här en underbar filmresa som jag verkligen kan rekommendera.
Nausicaä en av två favvisar av Miyasaki. Den andra är Princess Mononoke, som ju i stort har samma tema: Miljön eller snarare förstörelsen av miljön på vår planet. Håller med om att den är mörkare än de flesta andra Miyasaki och det gillade jag. Även Mononoke är lite mörkare, mer vuxen. Och sen är det som det brukar vara i anime: Det är inte helt lätt att veta vem som är the good resp the bad guy, det är i alla fall inte lika tydligt som det kan vara i västerländska produktioner. I anime kan det liksom skifta under filmens gång. Det gör att handlingen blir lite krångligare också.
SvaraRaderaDet kommer nog dyka upp lite recensioner av anime-rullar på min blogg om du möjligen vill ha lite tips trots din svalhet. Har du sett Mononoke exempelvis?
Jag ska inte säga att intresset är helt svalt för det finns en del anime som är bra. Framför allt är det just Miyasakis filmer som tilltalar mig.
SvaraRaderaJag har inte sett Mononoke men jag kanske borde det då, tillsammans med flera av hans filmer. Jag ska allt ta en kik på vad du har att skriva.
Jag uppfattar det tvärtom som att relationen inte alls är särskilt sval, däremot är det ju som du säger kanske inte så vanligt att man sätter sig ned med en animé. Eller också är det för att jag var med i värsta Ghost in the Shell/Akirahysterin som jag upplever animéintresset som betydligt mer levande.
SvaraRaderaEn mycket bra film. Mina favoriter av Miyazaki är annars Spirited Away och Kikis Expressbud.
SvaraRadera