Ciderhusreglerna (1999)

Homer (Tobey Maguire) har växt upp på ett barnhem under mellankrigstiden. Där har han uppfostrats av läkaren Dr Larch (Michael Caine) till att själv få jobba på barnhemmet en dag. Men han har andra planer och flyttar iväg för att jobba som äppelplockare på en stor gård. Där får han tampas med komplicerade relationer och sin egen identitet.

En lärare som har oerhörd rutin inom filmbranschen sa en gång på en lektion att "alla filmer handlar egentligen om samma sak". Han utvecklade inte resonemanget mycket mer än så men det där fastnade för mig. Är det verkligen så enkelt som att alla filmer är varianter på samma tema, och vad handlar det om då? Kärlek, vänskap, sitt eget välbefinnande? Ju mer jag har tänkt på det desto dummare har jag tyckt att det är. Det är klart att om man vill så kan man hårddra det till att alla filmer handlar om livet men en sådan förenkling gillar inte jag. Alla filmer har något nytt att berätta tycker jag.

Igår kväll när jag tittade på Ciderhusreglerna kom det här påståendet tillbaka till mig för det här är en film som verkligen vill berätta om livet. Jag sitter och tittar och kan verkligen känna hur höga ambitioner Lasse Hallström har haft om att jag ska bli påverkad av den här filmen. Jag säger verkligen inte att det inte är hedervärt att vilja påverka folk men för mig blir det ofta alldeles för mycket av det goda ibland.

Problemet ligger nog i ivern att berätta om så mycket starka ämnen som möjligt som otrohet, föräldralöshet, krig, klasskillnader och kanske framför allt det känsliga ämnet abort. Det blir så mycket att inget egentligen blir fördjupat ordentligt. Inledningen kring barnhemmet är både fin och intressant men tappar nästan helt värde när det senare i princip försvinner helt från handlingen.

Jag tycker inte att det här är en dålig film. Miljöerna, det stabila fotot och bra skådespeleri (till och med från Tobey Maguire faktiskt) ger ett välproducerat intryck och det finns många teman i filmen som är väldigt engagerande. Problemet ligger helt enkelt i att Lasse vill berätta en film om livet självt. Han har inte riktigt förstått att det inte finns filmer som kan berätta allt. Oftast kan man säga mycket mer genom att berätta om något mindre. Det är vad jag tycker.