Oscarsgalan: en summering

Jaha då har jag hunnit vakna till liv igen efter oscarsparty och en sen natt med galan som jag såg tillsammans med ett stort och trevligt sällskap. Det här var faktiskt första gången jag orkade sitta uppe och titta på hela galan. Vad var intrycket då? Helt ärligt så var det otroligt trist. Försnacket hade lovat en stor och pampig gala med en fräsig modern scenografi som förändrades under galans gång. Nej inget sådant upplevde jag alls. Faktum är att det inte var mycket till underhållningsnummer alls. Vi fick någon sång och James Franco i en klänning men inget roligare.

Den stora anledningen till att galan var så tråkig var utan tvekan värdparet. Anne Hathaway gjorde några tappra försök att bjuda till men höll inte alls måttet men priset till årets torrboll går absolut till James Franco som under hela galan mest verkade vilja vara någon helt annanstans. Jag har aldrig varit med om maken till disträ programledare.

För att tala om priserna så var det väl egentligen inte så mycket överraskningar. Vinsten av bästa film och bästa manliga skådespelare till Kings Speech var väldigt väntat och likväl Natalie Portmans vinst för bästa kvinnliga skådespelerska. I övrigt var det måhända lite oväntat att Kings Speech fick regipriset och jag personligen blev lite bitter över att Alice in Wonderland, som jag inte alls gillar, vann för art direction och kostym.

Den enda stora snackisen om galan blev egentligen Kirk Douglas prisutdelningen som han helt och hållet krossade. Den farbrorn frambringade både skratt och ångest samtidigt när han slöddrandes malde på i evigheter. Lite mer vilda chansningar som att skicka fram Kirk hade inte skadat showen. Kom igen Hollywood vi vill ha intriger!